Hammarby vann premiären hemma mot Halmstad med 1-0. Sebastian Bojassén blev målskytt igen!
Hemmapremiär alltså, och förväntningarna från supportrarna var minst sagt högt ställda – på själva tillställningen. De flesta Hammarbyare har nog vid det här laget minskat sina krav på en direktuppflyttning.
Den traditionsenliga marschen från Medborgarplatsen till Söderstadion – Norra Europas största supportermanifestation – var som vanligt en fest utan dess like:
Trots att några vilsna gnagare försökte förstöra festen i höjd med Skanstull (dom kan inte ha ett liv) fortlöpte marschen som vanligt utan problem.
Publiksiffran, 11959 personer, är extremt imponerande. Hammarby spelar alltså i Superettan, kom elva i landets andradivision förra året – ändå har vi fler människor på vår premiär än vad djurgårn lyckas skrapa ihop i sin motsvarande premiär – i Allsvenskan.
Bajen ställde upp med följande startelva (som vi visade på Twitter innan matchen här) mot Halmstad:
——————-Hopf——————–
-Monteiro—Theorin—–Törnstrand-Figueroa-
—Rynell———-Dahl———Baggio—–
—Castro-Tello—–Ayranci——–Lallet–
Alltså hela fem stycken debutanter (om vi räknar Billy Schuler som hoppade in på slutet)!
Vi bjöds på ännu ett vackert tifo:
Alla – publiken, spelarna – var supertaggade inför matchstarten, men matchen fick en mycket sönderryckt start. Efter enbart en halv minut nickade Andreas Dahl ihop med Peter Nyström i Halmstad. Dahl drabbas av en lättare hjärnskakning och fick omedelbart byta med Sebastian Bojassén.
Pausen som uppstod i samband med skadan och bytet innebar att luften helt gick ur matchen, och det dröjde en kvart innan Hammarby hittade sitt spel. Till och med Baggio slog ett par riktiga indianare rätt in i banan till väntande Halmstadspelare i början av matchen. Men när Bajen anno 2012 börjar rulla boll ser det bra ut – mycket bra. Efter 19 minuter eller så tillämpar Hammarby en av de mest kraftfulla vapnen som finns att ta till inom fotboll – överbelastning. Helt plötsligt var José Monteiro, Mikael Rynell, Christophe Lallet och Baggio på högerkanten, i höjd med Halmstads straffområde. Bollen passades enkelt och effektivt mellan spelarna. Överbelastningen innebar att Halmstadspelarna drog sig ut mot deras vänsterkant för att inte minst markera – och det syntes lång väg att HBK var ur sina positioner.
Foto: Andreas L Eriksson
Det gav möjlighet för våra anfallare och centrala spelare att leta sig in centralt i straffområdet, där det nu alltså uppstått stora hål i HBKs försvar. Mikael Rynell får till slut bollen och med vänsterdojjan lägger han in ett fantastiskt fint inlägg centralt, rätt mot straffpunkten, där Sebastian Bojassén kommer älgande. Bojassén slänger sig framåt och helt ostört kan han språngnicka in 1-0 i den 21:a matchminuten. Ett mycket, mycket vackert fotbollsmål, mina damer och herrar. Rätt ur skolböckerna.
Halmstad då? Ja, dom kom upp på våra kanter och störde, främst på vår högerkant. Men José Monteiro gjorde en bra match och kunde bryta vackert flera gånger. Våra mittfältare ger också fint understöd till backlinjen, och Baggio är fenomenal på att komma in bakifrån, så där lite anonymt, och helt sonika sno bollen av motståndarna. Vilken tillgång!
I andra halvlek försökte HBK etablera mer spel på Hammarbys planhalva, men det effektiva försvarsspelet kombinerat med mer eller mindre vassa kontringar gjorde att HBK kanske inte riktigt vågade traska linan ut och sätta den press på oss som hade krävts för att komma riktigt nära en kvittering.
Genomgång lagdelarna
Målvakt:
Johannes Hopf
Ställdes inte på några större prov, förutom ett skott som han verkligen fick sträcka ut på. Stabil, och precis som i genrepet kommunicerar han mycket med backlinjen. Hans nolla i målprotokollet bakåt är det bästa betyget han kan få.
Betyg: 6,5/10
Försvarslinjen:
-Monteiro-Theorin-Törnstrand-Figueroa-
Efter den hållna nollan är det såklart svårt att vara kritisk mot backlinjen. Kommunikationen verkar sitta där ordentligt med Hopf, och även kommunikationen mellan spelarna. Offensivt följer ytterbackarna bra med upp, där José Monteiro vinner gårdagens offensiva kamp mot Figueroa. Det kan möjligtvis bero på att Rynell tar aningens mer ansvar defensivt än vad Lallet gör på sin kant, och därmed vågar Figueroa inte kliva upp, men det är bara en spekulation.
Både Törnstrand och Monteiro har dock fortfarande en tendens att kunna bli överspelade. De är så sugna på att ta bollen och kan ibland ’kliva’ i fel lägen. Vilket gör att motståndarna kan spela runt dom på ett enkelt sätt. Men Theorin var säkerheten själv och spelade när det var tid för det, och rensade när det var läge för det.
Betyg: 6/10
Mittfältet:
-Rynell——-Bojassén——Baggio-
Eftersom Hammarby spelar 4-3-3 i offensiven och (mer eller mindre) 4-5-1 i defensiven är det svårt att dra gränsen mellan anfall och mittfält, men för sakens skull gör vi ändå det.
Bojassén kom in efter Dahls tidiga skadade och visade med sitt kroppspråk, spel och attityd att vi har två mycket bra centrala spelare (i Dahl och Bojassén). Och det känns mycket tryggt. Han kryddade dessutom sin årsdebut med ett mål, inte illa.
Rynell visade magi igår på Söderstadion. Han har en låg tyngdpunkt, och är kanske inte världens snabbaste, men hans tvåfotsdribblingar är så galet vackra och effektiva att han gör sin gubbe nästan varje gång. Dessutom spelade han fram Bojassén till 1-0 med ett mycket vackert inlägg. Hans inläggspel höll hög klass.
Baggios frenesi, brytningsförmåga och passningskapacitet har saknats på Hammarbys centrala mittfält sedan Fjörtoft. I vår mening. Baggio spelar med en enkelhet och snor bollen av motståndarna som vore det godis från ett litet barn.
Kommunikationen mellan spelarna verkar fungera bra, och de täcker upp för varandra. Dessutom lyckades man utmärkt med sin överbelastningstaktik vid några tillfällen, där ett av dom alltså renderade i ett mål.
Betyg: 7,5/10
Anfallet:
-Castro-Tello—-Ayranci—-Lallet-
Återigen, både Castro-Tello och Lallet spelade växelvis anfallare och mittfältare beroende på om vi hade bollen eller inte. Ayranci är stor och stark och är bra på att fördela bollar. Han hade också ett par avslutningsförsök utan vidare lycka. Underlaget släppt ofta för honom, på grund av hans tyngd, men vi är inte oroliga för att han inte ska göra mål i år.
Castro-Tello är som vanligt mycket svår att ta bollen av, och han släpper numera bollarna lite tidigare än innan. Han kom ofta i position som en ’trequartista’, alltså släpande bakom vår anfallare och agerade mer spelfördelare offensivt än renodlad avslutare. Och i den rollen gjorde han det mycket bra, han agerade brygga mellan våra kantspelare och anfall.
Christophe Lallet ville så oerhört mycket och hade ett par fina genombrottsförsök, men fick inte till det där sista. Hans speed och frenesi gör att han ofta kommer förbi sin gubbe. Men vi hade gärna sett lite fler tidigare inlägg från hans sida; ofta står Ayranci fint inne i boxen och bara väntar på inlägg, vilka inte kom. Lallet gjorde det bra, men måste lära sig bedöma lägen lite bättre.
Betyg: 6/10
På det hela taget en väl godkänd premiärmatch, och som vi skrev i vårt inlägg här var det viktigt för oss med en bra start i serien. Vi ser det här som en trestegsraket – den första matchen var mot Halmstad, den andra kommer mot Umeå och den sista mot BP. Kan vi få med oss minst en seger och en oavgjord i de två kommande matcherna har vi skaffat oss ett mycket bra utgångsläge. Vi får självförtroende, publik på Söderstadion och ett positivt snack. Något som tyvärr varit sparsmakat med de senaste säsongerna av förklarliga skäl.
Mer på Bajenstatistik:
Matchrapport från Bajen-Halmstad