Årets Hammarbyupplaga har lyckats bryta få trender i år. Här är en som bröts mot Landskrona BOIS borta: En förlustfri svit sedan 1977 på Landskrona IP. Tre baljor i baken och noll gjorda framåt innebär att Hammarby nu är närmare kvalstrecket (för att få stanna kvar i Superettan…) än förstaplatsen. Bra jobbat, grabbar!
Eller jobbat och jobbat. Arbetsinsatsen efter 0-3 måste givetvis ifrågasättas, och med all rätta – många spelare stod ofta på hälarna, det var dålig rörelse, fantasi och kreativitet på planen.
Det måste vara fantastiskt att få den kärleken, värmen och uppskattningen som Hammarbys spelare får match in och match ut av supportrarna. Det enda som är Allsvenskt i den här föreningen är supportrarna – fortfarande efter 0-3 sjöng de tillresta Hammarbyarna positivt om sin klubb.
Det är just det – vår klubb.
Vi ska inte tala om kris ännu – mycket kan fortfarande hända – men om Hammarby ska ha någon chans för topp tre i årets upplaga av Superettan krävs det en del förändringar. Det första, och viktigaste, anser vi vara vår försvarslinje som efter avstängningar och skador disponerats om match efter match. Om det är några som behöver vara synkroniserade på plan så är det backlinjen. Det går ju inte att komma undan skador och avstängningar, men Mister måste visa vilka fyra spelare som är förstavalet nu.
———
Hammarbys kapten José Monteiro blandar och ger på plan, men hans ledarförmåga måste kanske också ifrågasättas – vilka har Monteiro omkring sig som hjälper honom att styra laget ute på plan?
———
Mittfältet och anfallet disponeras om inför varje match. Återigen – skador och avstängningar kan man inte göra något åt – men den enda som känns ’given’ i dagens Hammarbymittfält är Andreas Dahl som konstant får spela på ’sin’ plats. I övrigt har vi haft fyra andra spelare bredvid honom i årets Superetta.
Anfallarna har, trots sin namnkunnighet, endast mäktat med 12 baljor i år. Fördelat på fem anfallare – Runström, Forsberg, Guará, Ayranci, Christer Gustafsson. Hammarbys direkta spelstil passar våra anfallare uppenbart dåligt – istället behöver vi ha mittfältare som öppnar upp motståndares försvar med djupledslöpningar så att anfallarna får bollar längs marken att arbeta med. De mittfältare som arbetar på det sättet i årets Hammarbyuppsättning är Maic Sema, Max Forsberg och Castro-Tello (som väl får anses vara en hybrid mellan anfallare och mittfältare).
——–
12 matcher kvar – nu behövs det en jätteinsats av våra spelare och tränare för att vi ska kunna vända den här skutan. Frågan är om vi har vad som krävs? Vi får i alla fall ett intressant tillskott i nysignade Isaac Pupo, innermittfältare, till nästa match hemma mot Ljungskile.
Mer läsning på Bajenstatistik:
Matchrapport från Landskrona borta